Band-Aid

Raserat. På ett sätt.
Allt är gjort, allt är sagt. På ett annat.
Skadar folk med vilja eller för att de inte vet något annat, något bättre?
Vill falla ihop på golvet, känna hur det känns att svimma. Konstigt, må hända, men det är väl inget nytt?
Ska samla mod och krafter så jag åker stark och kommer tillbaka onåbar.

Helt plötsligt vrider sig alla organen runt i kroppen och jag känner tårkanalerna fyllas till brädden. Vet inte varför, men det är väl det som kallas för ångest. Önskar att mitt hjärta var helt och rent, istället för trasigt och skört. Det är det som händer när man leker med det, och jag kan inte hjälpa det. Påminns gång på gång hur det blev så förstört som det nu är. Ännu en anledning till att åka.

På Peace & Love fick jag en försmak för Lars Winnerbäck och Melissa Horn och Regina Spector, bland många andra. Jag antar att jag helt enkelt inte är den enda med ett brustet hjärta.

Allt går på räls, allt känns bra. Eller inte allt, vissa saker vill jag bara inte känna. Vill inte känna efter för det gör för ont. Om två månader är jag på andra sidan jordklotet, helt själv. Jag längtar, men vill ändå att tiden ska gå långsammare. Kommer sakna mina föräldrar, min hund, mina vänner, min gitarr, min säng, min dator, min garderob, min bokhylla, mitt skrivbord, min stereo, min soffa, min tv, mina skor, min Cosmopolitan, mitt liv. Grejen med saknaden, som är så bra, är att efter ett tag avtar den. Nostalgin gör ont, men man accepterar den tillslut för att man måste. Jag är trött på allt som har med Sverige att göra också. Att det aldrig kan bli sommar på riktigt, att alla fina killar man träffar ska vara upptagna, att klubbmusiken består mestadels av house och att träffa på folk man ibland önskar att man aldrig hade träffat. Att jämt känna att man egentligen borde vara någon annanstans. Jag älskar Sverige något innerligt, men jag behöver en paus så att jag kan uppskatta mitt land igen. Har till och med svårt att säga att det är "mitt" land. Jag vill inte ha förändring, men jag behöver den. Eller jo, jag vill ha förändringen också. Jag vill, jag kan och jag ska. 18 september så far jag.

Fick en systemkamera till slut! En Nikon 5'100. Kan inte hålla fingrarna i styr nära den. Vill bara ut och fota en massa saker, sådär konstnärligt som alla på weheartit.com.

Är sugen på att hålla en tjejmiddag. Var väldigt länge sedan nu.

Har funderat ganska mycket på sistone, dessutom läser jag Pattis Smith's Just Kids som är en av de vackraste böcker jag någonsin läst. I varje fall har jag tänkt på vilka personligheter jag trivs bäst med. Sådana som liknar mig lite grann, men som ändå kan komma med nya saker. Tycker om konstnärssjälar, anser att jag är en sådan. Djupa samtal, det ologiska, bohemistiska. Men också de som älskar att dansa. Känner att jag jämt dansar, sjunger eller gör något annat som får mig känna glädje. Att personerna inte är för negativa är nog också viktigt.

Tur att jag har de vänner som jag har, känner jag.

Måste ha en virkad väst till Peace & Love. För att få den där bohem-känslan. Ska åka och leta efter en sådan snart.

När jag åker till Australien ska jag starta en ny blogg, för den här är alltför personlig för att vem som helst ska få läsa den. Med vem som helst menar jag de jag känner. Har kvar den här dock. Men startar en till, där jag kan skriva lite lättsamt om alla mina resor. Så får det bli.

YES! Nu har jag tagit studenten (gjorde det faktiskt i fredags)! Underbaraste dagen någonsin som firades med släkt och vänner och nu är jag äntligen FRI! Fri från de människor jag är redo att lägga bakom mig, fri från att plugga 10000000 ämnen samtidigt och fri att göra nästan vad jag vill! LYCKA. PÅ RIKTIGT.



Klänningen (som jag sydde själv) var/är i vit spets och silkigt undertyg i en 60-tals vintagemodell



Och så tog min bästa vän Emma (www.ellerjo.blogg.se) också studenten, två dagar innan mig! Stolt!

 

Och så fick jag en massa fina blommor, presenter och pengar! Och lite dricka dessutom. Ska det va så ska det va.

Lite av det jag fick:

 

Och massa firande innan,under och efter! Helt värt att plugga en herrans massa år för att avsluta med en rejäl skräll!


"It's all happening" - Penny Lane från Almost Famous

FLYTTA FLYTTA FLYTTA FLYTTA FLYTTA FLYTTA FLYTTA FLYTTA FLYTTA FLYTTA FLYTTA FLYTTA

Kul att skriva en novell som raderas för att man trycker på fel tangent. KUL. Jävlaskitdataochblogg.seochhelavärlden. Jag orkar fan inte. ERROR.

Jag hade trots allt fel, åter och igen. Vissa kan inte förändras, och mina förhoppningar och förväntningar var för höga. Inte värt det, kommer inte att hända och vill inte ha. Vill bara ha svensk sommar, Håkan Hellström, jordgubbar, underbara vänner och lite kärlek här och där. Vill dansa hela nätterna, gå sakta genom stan, spana på söta hipsterpojkar på Söder och leva det så kallade livet.

Jag är ett fan av Bond-filmer. Älskar känslan man får av att kolla på dem. Bland favoriterna är "Ur dödlig synvinkel", eller på engelska "For your eyes only" från 1981. Roger Moore spelar exceptionellt bra och det gör även filmens "Bond-brud"; Carole Bouqet. Hon måste vara en av de vackraste kvinnorna som finns. Drömmande ögon och meterlångt, brunt hår. Slutet är bäst. Jag älskar bilderna av när månskenet speglas på havsytan. Får mig att relatera till ord så som midnattsblå, marin, månskensnatt och havsskimmer. Det är skönhet på riktigt.

(amazon.com)

 (imdb.com)

 (superstock.com)

 (bondamitions.com)

Som sagt: Skönhet på riktigt.
Jag vill va'.

Jag vill verkligen ha en systemkamera. Har velat ha en jättelänge men de är så dyra! Gör mig rik, eller ge mig några tusen och gör en flicka glad.

Yes, äntligen klar med det kombinerade geografi a och svenska c arbetet! Klar med engelskan! Nästan klar med klänningen! Klar, klar klar! och det börjar närma sig slutet också, om bara 4 veckor är stunden kommen. Studenten. Friheten. Slut med plugget. För ett tag.

Pojkar när ett ämne som varje dag passerar i min hjärna, jag är faktiskt helt killtokig. Jag vet inte varför. Men det finns en speciell som inte förstår hur önskad han egentligen är. Han är osäker, något som gör mig osäker. Men jag gillar det osäkra, det är på gränsen till farligt och oseriöst. Det är inte trygghet som får en att känna sig levande...

(bild: weheartit.com)

Åh, det är skönt när mitt Stockholm är grönt
sakta gå hem genom stan.
En kyss och sen går man sakta igen,
sakta en tur genom stan.

Åh, det är natt och på avstånd hörs skratt
när man går hem genom stan.
En doft av hö från nån ljuv skärgårdsö
smyger sig tyst in till stan.

Precis som din arm, så lätt och så varm
känns sommarens vind mot min kind.
Och natten står still, den finns inte till,
en tystnad, en skugga, en vind.

Den är så kort och den glider tyst bort
när trastarna vaknar i stan.
Klockan är två, hela himlen är blå,
sakta vi gå genom stan.

Sakta hitåt ror en man i sin båt
stannar och ser på en svan.
Allt är tyst och jag tiger, nyss kysst.
Sakta vi går genom stan.

På Västerbron i den himmelska ron
en spårvagn går ensam och tom.
Alla hus målar natten i ljus
hemligt går träden i blom.

Här bor en miljon, säg hör de den ton
som Stockholm nu spelar för dem?
De far härifrån, långt bort härifrån,
men Stockholm det är ju vårt hem.

Vart vi än går vet att Stockholm har vår
när vi går hem genom stan.
Här går vi med en tyst melodi
ensamma i hela stan.

Så stannar vi till vid fåglarnas drill,
vi känner en doft av viol.
Och glada vi hör en jublande kör;
snart stiger en gnistrande sol.

Åh, det är skönt när mitt Stockholm är grönt
sakta vi gå genom stan.
En kyss och sen vandra sakta igen
Sakta vi går genom stan.

Sång: Monica Zetterlund
Text: Beppe Wolgers

 (bild: http://thehappinessroad.tumblr.com/post/15777354126 )

Mösspåtagning idag, tog ca 20 min. Förstod inte riktigt meningen med det, men höjdpunkten var väl att dra in till stan och festa. Vilket jag inte gjorde eftersom att jag måste vara hemma med hunden då båda päronen jobbar sent. Men jag orkar inte ens bry mig, faktiskt.

Jag vill bara gå och lägga mig.