Band-Aid

Raserat. På ett sätt.
Allt är gjort, allt är sagt. På ett annat.
Skadar folk med vilja eller för att de inte vet något annat, något bättre?
Vill falla ihop på golvet, känna hur det känns att svimma. Konstigt, må hända, men det är väl inget nytt?
Ska samla mod och krafter så jag åker stark och kommer tillbaka onåbar.

Helt plötsligt vrider sig alla organen runt i kroppen och jag känner tårkanalerna fyllas till brädden. Vet inte varför, men det är väl det som kallas för ångest. Önskar att mitt hjärta var helt och rent, istället för trasigt och skört. Det är det som händer när man leker med det, och jag kan inte hjälpa det. Påminns gång på gång hur det blev så förstört som det nu är. Ännu en anledning till att åka.

På Peace & Love fick jag en försmak för Lars Winnerbäck och Melissa Horn och Regina Spector, bland många andra. Jag antar att jag helt enkelt inte är den enda med ett brustet hjärta.

Fick en systemkamera till slut! En Nikon 5'100. Kan inte hålla fingrarna i styr nära den. Vill bara ut och fota en massa saker, sådär konstnärligt som alla på weheartit.com.

Är sugen på att hålla en tjejmiddag. Var väldigt länge sedan nu.

Har funderat ganska mycket på sistone, dessutom läser jag Pattis Smith's Just Kids som är en av de vackraste böcker jag någonsin läst. I varje fall har jag tänkt på vilka personligheter jag trivs bäst med. Sådana som liknar mig lite grann, men som ändå kan komma med nya saker. Tycker om konstnärssjälar, anser att jag är en sådan. Djupa samtal, det ologiska, bohemistiska. Men också de som älskar att dansa. Känner att jag jämt dansar, sjunger eller gör något annat som får mig känna glädje. Att personerna inte är för negativa är nog också viktigt.

Tur att jag har de vänner som jag har, känner jag.

Måste ha en virkad väst till Peace & Love. För att få den där bohem-känslan. Ska åka och leta efter en sådan snart.

När jag åker till Australien ska jag starta en ny blogg, för den här är alltför personlig för att vem som helst ska få läsa den. Med vem som helst menar jag de jag känner. Har kvar den här dock. Men startar en till, där jag kan skriva lite lättsamt om alla mina resor. Så får det bli.

YES! Nu har jag tagit studenten (gjorde det faktiskt i fredags)! Underbaraste dagen någonsin som firades med släkt och vänner och nu är jag äntligen FRI! Fri från de människor jag är redo att lägga bakom mig, fri från att plugga 10000000 ämnen samtidigt och fri att göra nästan vad jag vill! LYCKA. PÅ RIKTIGT.



Klänningen (som jag sydde själv) var/är i vit spets och silkigt undertyg i en 60-tals vintagemodell



Och så tog min bästa vän Emma (www.ellerjo.blogg.se) också studenten, två dagar innan mig! Stolt!

 

Och så fick jag en massa fina blommor, presenter och pengar! Och lite dricka dessutom. Ska det va så ska det va.

Lite av det jag fick:

 

Och massa firande innan,under och efter! Helt värt att plugga en herrans massa år för att avsluta med en rejäl skräll!


"It's all happening" - Penny Lane från Almost Famous

FLYTTA FLYTTA FLYTTA FLYTTA FLYTTA FLYTTA FLYTTA FLYTTA FLYTTA FLYTTA FLYTTA FLYTTA

Kul att skriva en novell som raderas för att man trycker på fel tangent. KUL. Jävlaskitdataochblogg.seochhelavärlden. Jag orkar fan inte. ERROR.

Jag hade trots allt fel, åter och igen. Vissa kan inte förändras, och mina förhoppningar och förväntningar var för höga. Inte värt det, kommer inte att hända och vill inte ha. Vill bara ha svensk sommar, Håkan Hellström, jordgubbar, underbara vänner och lite kärlek här och där. Vill dansa hela nätterna, gå sakta genom stan, spana på söta hipsterpojkar på Söder och leva det så kallade livet.

Jag är ett fan av Bond-filmer. Älskar känslan man får av att kolla på dem. Bland favoriterna är "Ur dödlig synvinkel", eller på engelska "For your eyes only" från 1981. Roger Moore spelar exceptionellt bra och det gör även filmens "Bond-brud"; Carole Bouqet. Hon måste vara en av de vackraste kvinnorna som finns. Drömmande ögon och meterlångt, brunt hår. Slutet är bäst. Jag älskar bilderna av när månskenet speglas på havsytan. Får mig att relatera till ord så som midnattsblå, marin, månskensnatt och havsskimmer. Det är skönhet på riktigt.

(amazon.com)

 (imdb.com)

 (superstock.com)

 (bondamitions.com)

Som sagt: Skönhet på riktigt.
Jag vill va'.

Jag vill verkligen ha en systemkamera. Har velat ha en jättelänge men de är så dyra! Gör mig rik, eller ge mig några tusen och gör en flicka glad.

Yes, äntligen klar med det kombinerade geografi a och svenska c arbetet! Klar med engelskan! Nästan klar med klänningen! Klar, klar klar! och det börjar närma sig slutet också, om bara 4 veckor är stunden kommen. Studenten. Friheten. Slut med plugget. För ett tag.

Pojkar när ett ämne som varje dag passerar i min hjärna, jag är faktiskt helt killtokig. Jag vet inte varför. Men det finns en speciell som inte förstår hur önskad han egentligen är. Han är osäker, något som gör mig osäker. Men jag gillar det osäkra, det är på gränsen till farligt och oseriöst. Det är inte trygghet som får en att känna sig levande...

(bild: weheartit.com)

Åh, det är skönt när mitt Stockholm är grönt
sakta gå hem genom stan.
En kyss och sen går man sakta igen,
sakta en tur genom stan.

Åh, det är natt och på avstånd hörs skratt
när man går hem genom stan.
En doft av hö från nån ljuv skärgårdsö
smyger sig tyst in till stan.

Precis som din arm, så lätt och så varm
känns sommarens vind mot min kind.
Och natten står still, den finns inte till,
en tystnad, en skugga, en vind.

Den är så kort och den glider tyst bort
när trastarna vaknar i stan.
Klockan är två, hela himlen är blå,
sakta vi gå genom stan.

Sakta hitåt ror en man i sin båt
stannar och ser på en svan.
Allt är tyst och jag tiger, nyss kysst.
Sakta vi går genom stan.

På Västerbron i den himmelska ron
en spårvagn går ensam och tom.
Alla hus målar natten i ljus
hemligt går träden i blom.

Här bor en miljon, säg hör de den ton
som Stockholm nu spelar för dem?
De far härifrån, långt bort härifrån,
men Stockholm det är ju vårt hem.

Vart vi än går vet att Stockholm har vår
när vi går hem genom stan.
Här går vi med en tyst melodi
ensamma i hela stan.

Så stannar vi till vid fåglarnas drill,
vi känner en doft av viol.
Och glada vi hör en jublande kör;
snart stiger en gnistrande sol.

Åh, det är skönt när mitt Stockholm är grönt
sakta vi gå genom stan.
En kyss och sen vandra sakta igen
Sakta vi går genom stan.

Sång: Monica Zetterlund
Text: Beppe Wolgers

 (bild: http://thehappinessroad.tumblr.com/post/15777354126 )

Mösspåtagning idag, tog ca 20 min. Förstod inte riktigt meningen med det, men höjdpunkten var väl att dra in till stan och festa. Vilket jag inte gjorde eftersom att jag måste vara hemma med hunden då båda päronen jobbar sent. Men jag orkar inte ens bry mig, faktiskt.

Jag vill bara gå och lägga mig.

Nu bär det av till underbara London för ca 4 dagars trevligheter! Längtar till Piccadilly Circus, Portobello Road och Starbucks Caramel Frappucino. Kommer bli underbart. Den här gången har jag inte packat med mig mycket alls så att jag kan komma hem med massor av fynd.

Låter när "London Calling" och bandet är The Clash. Youtubea det om ni vågar.

(bild:http://eatyouupspityouout.tumblr.com/)

Dagens outfit: Stickade svarta strumpbyxor, svart linne, stor vit kofta. Mysfaktor, jag vet. Precis vad jag var ute efter. Tråkväder / mysväder, om man vill vara positiv, vilket jag känner för att vara. Lyssnar på The Killers "When you were young" om och om igen och hittar på en ny liten historia till låten varje gång jag hör den.







(Text: http://artists.letssingit.com/the-killers-lyrics-when-you-were-young-kd1lxz3#ixzz1sZuB1yX3
Video: youtube.com)

Jag älskar känslan när man fått någonting gjort. Det känns som att en tyngd lyfts av mina axlar och jag känner mig stolt över mig själv. Jag anser att jag har självdisciplin. Därför går det bra för mig i skolan och därför får jag inte nervösa sammanbrott inför andra människor. Oftast inte i alla fall. De gånger det har hänt kan jag räkna på fem fingrar, max. Tror att det är ännu mindre.

Nu har jag spenderat hela dagen (+ den lilla tid jag hade över igår) till att referera ett rättsfall i miljörätt, och det är klart. Feels pretty good.

London om 3 dagar! Känns underbart, trots att jag känner mig en aning orolig över hur det blir där borta när det gäller den sociala biten. Jag misstänker dock att om någon sviker mig så står tusen åter. Kanske inte tusen men åtminstånde...10? Dumt att oroa sig i onödan. Det jag vet är att Londonresan kommer bli rolig, fylld med kulturella upptäcksfärder, roliga människor och fest. Det längtar jag otroligt mycket till, att festa. Känns som att det var ett tag sen...ca 3 veckor i alla fall. Nåväl, det blir det snart ändring på. Feeest.

Jag vill hitta en retro polaroidkamera på en av Londons marknader för ett bra pris. Hoppashoppashoppas.

 (bild:http://bru-bs.tumblr.com/page/4)

(bild: http://love70svintage.blogspot.com/2012/01/im-with-band.html)

 (bild: http://getoveryourselves.tumblr.com/)

 (bild: http://screenmusings.org/AlmostFamousUntitled/pages/AF_1551.htm)

 (bild: http://screenmusings.org/AlmostFamousUntitled/pages/AF_0610u01.htm)

/Märker ni att jag källhänvisar like a pro?
//

Satan i gatan vad utseendefixerade alla ska vara jämt. Let it be. Säger någon som faktiskt inte bryr sig om bad hair days utan inser att man måste gå till skolan ändå. Världen går inte under ifall jag skiter i sminket en dag. Men mjukisbyxor tycker jag att man kan lämna hemma, såvida man inte har idrott. Fjortisstadiet är förbi nu, det räcker. Det är nog det enda jag har en åsikt om, för mjukisbyxor för mig är vad man tar på sig så fort man kommer hem efter en anstängande dag i skolan, då kan man låta jeansen vila på stolsryggen istället. Har man på sig mjukisbyxor i skolan eller på jobbet förlorar de sin mysfaktor. Dekadens.

Lyckan som uppstår när man efter flera månader äntligen lämnar in projektarbetet, och bokar Peace & Love med den bästa för i sommar!





True dat.