En kopp kärlek

Lyssnar på The Sounds och Håkan Hellström. När blev jag så svensk? Jag antar att jag kom på att musiken är så fin. Rihanna's musik är inte poesi i mina öron såsom Håkans är. Fast jag gillar faktiskt "Man down", mest på grund av att den spelades när jag var i Paris i somras och då fick jag genast känslan av att jag var utomlands. Den känslan gillar jag. Fast det var många känslor som jag gärna lämnat där. Men jag är glad att jag inte gjorde det ändå, för nu kan jag fortfarande vara fri när jag kommer dit.

Jag gillar faktumet att jag börjar kl. 16.15 imorgon. Och att det är semmeldagen, eller som det heter; fettisdagen. Se upp alla anorektiker! Ibland kan jag inte behärska mig. Att jag ska vara barnvakt åt en söt liten unge är också ett kul faktum. Och att jag har körlektion med en kompetent körskolelärare. Det blir en bra dag.

Om fyra dagar är det sportlov. Trots att jag varit borta från skolan så blir det skönt att vara ledig på riktigt. För nu har jag ju inte varit ledig, jag har varit sjuk. Och mått piss. Men på lovet mår jag förhoppningsvis bra. Förhoppningsvis så kan jag då sova en hel natt utan att vakna mitt i natten hostandes i en timme.

Ofta slår tanken mig; vilka fina underbara föräldrar jag har. Eller fin familj, för jag räknar in min hund, faktiskt. Pappa som alltid är helt på min sida. Mamma som får mig att se saker ur bredare perspektiv. Zack som inte säger någonting utan bara finns till, finns där. Det är så det ska vara. Och förhoppningsvis håller det i sig, ta i trä. Det är inte alltid en dans på rosor. Men det är väl inget annat heller för den delen.

Jag antar att det här är en musik/känsloblogg. Men jag gillar inte kategoriseringar, så låt oss säga att det är en blogg med potential. Helt enkelt.

Skenet bedrar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0