Allt vissnade och dog och så kom ännu en vinter
Raserat. På ett sätt.
Allt är gjort, allt är sagt. På ett annat.
Skadar folk med vilja eller för att de inte vet något annat, något bättre?
Vill falla ihop på golvet, känna hur det känns att svimma. Konstigt, må hända, men det är väl inget nytt?
Ska samla mod och krafter så jag åker stark och kommer tillbaka onåbar.
Allt är gjort, allt är sagt. På ett annat.
Skadar folk med vilja eller för att de inte vet något annat, något bättre?
Vill falla ihop på golvet, känna hur det känns att svimma. Konstigt, må hända, men det är väl inget nytt?
Ska samla mod och krafter så jag åker stark och kommer tillbaka onåbar.
Nu kan det vara för sent
Helt plötsligt vrider sig alla organen runt i kroppen och jag känner tårkanalerna fyllas till brädden. Vet inte varför, men det är väl det som kallas för ångest. Önskar att mitt hjärta var helt och rent, istället för trasigt och skört. Det är det som händer när man leker med det, och jag kan inte hjälpa det. Påminns gång på gång hur det blev så förstört som det nu är. Ännu en anledning till att åka.
På Peace & Love fick jag en försmak för Lars Winnerbäck och Melissa Horn och Regina Spector, bland många andra. Jag antar att jag helt enkelt inte är den enda med ett brustet hjärta.
På Peace & Love fick jag en försmak för Lars Winnerbäck och Melissa Horn och Regina Spector, bland många andra. Jag antar att jag helt enkelt inte är den enda med ett brustet hjärta.
Hur förklarar man längtan?
Allt går på räls, allt känns bra. Eller inte allt, vissa saker vill jag bara inte känna. Vill inte känna efter för det gör för ont. Om två månader är jag på andra sidan jordklotet, helt själv. Jag längtar, men vill ändå att tiden ska gå långsammare. Kommer sakna mina föräldrar, min hund, mina vänner, min gitarr, min säng, min dator, min garderob, min bokhylla, mitt skrivbord, min stereo, min soffa, min tv, mina skor, min Cosmopolitan, mitt liv. Grejen med saknaden, som är så bra, är att efter ett tag avtar den. Nostalgin gör ont, men man accepterar den tillslut för att man måste. Jag är trött på allt som har med Sverige att göra också. Att det aldrig kan bli sommar på riktigt, att alla fina killar man träffar ska vara upptagna, att klubbmusiken består mestadels av house och att träffa på folk man ibland önskar att man aldrig hade träffat. Att jämt känna att man egentligen borde vara någon annanstans. Jag älskar Sverige något innerligt, men jag behöver en paus så att jag kan uppskatta mitt land igen. Har till och med svårt att säga att det är "mitt" land. Jag vill inte ha förändring, men jag behöver den. Eller jo, jag vill ha förändringen också. Jag vill, jag kan och jag ska. 18 september så far jag.
