I'll be your Emmylou and I'll be your June
First Aid Kit är för bra. De passar för bra. Och Emmylou blev snabbt en stor favorit hos mig.
Äntligen äntligen äntligen!
Just nu känner jag att jag vill skrika ut faktumet att Jag har tagit KÖRKORT! Jag! Och det har inte krävts mindre än blod, svett och tårar av mig, bokstavligen talat. Jag vet inte många saker jag kan jämföra med som gjort mig så otroligt stolt över mig själv. Men nu är det gjort och jag känner att jag kan andas ut.
Någonstans långt inne på insidan planerade jag hur jag skulle tillkännage nyheten, till vilka, i vilken ordning. Mamma först för hon körde mig till uppkörningen och hon var nog den mest nervösa för min skull. Sedan ringde jag pappa och sa det, för han höll tummarna och jag visste att öven han var nervös. De var också bara de två som visste att jag skulle ta körkort. Jag vet inte varför men jag ville inte säga det till någon annan. Det här var något som var mitt. Min kamp, min frihet.
Sedan ringde jag bästa vännen jag känt hela livet, väldigt viktigt att hon fick veta innan någon annan. Det finns ingen vän jag hellre skulle vilja dela min lycka och glädje med. För att ingen annan skulle höra låste jag in mig på toaletten på Espresso House. Efteråt sa jag det till några klasskamrater som jag pluggade med, för jag hade svårt att hålla orden inne. Innan jag lade ut nyheten på facebook så fick Maria veta. Det har varit otroligt svårt att inte säga något till henne eftersom hon är en av de närmaste som jag träffar mest. Och nog blev hon överraskad alltid.
Min stolta mamma skrev nyheten på facebook och hennes vänner och mina släktingar kom med gratulationer. Redan i bilen efter att hon lämnat av mig i stan så ringde hon sin bästa vän.
Det som fattades för att ALLA skulle veta att jag tagit körkort var att Jag lade ut informationen på facebook. Det gjorde jag tillslut, lite sent men vad ska man göra. Snart vet dem alla och jag lyckades chocka dem en efter en.
En kopp kärlek
Jag gillar faktumet att jag börjar kl. 16.15 imorgon. Och att det är semmeldagen, eller som det heter; fettisdagen. Se upp alla anorektiker! Ibland kan jag inte behärska mig. Att jag ska vara barnvakt åt en söt liten unge är också ett kul faktum. Och att jag har körlektion med en kompetent körskolelärare. Det blir en bra dag.
Om fyra dagar är det sportlov. Trots att jag varit borta från skolan så blir det skönt att vara ledig på riktigt. För nu har jag ju inte varit ledig, jag har varit sjuk. Och mått piss. Men på lovet mår jag förhoppningsvis bra. Förhoppningsvis så kan jag då sova en hel natt utan att vakna mitt i natten hostandes i en timme.
Ofta slår tanken mig; vilka fina underbara föräldrar jag har. Eller fin familj, för jag räknar in min hund, faktiskt. Pappa som alltid är helt på min sida. Mamma som får mig att se saker ur bredare perspektiv. Zack som inte säger någonting utan bara finns till, finns där. Det är så det ska vara. Och förhoppningsvis håller det i sig, ta i trä. Det är inte alltid en dans på rosor. Men det är väl inget annat heller för den delen.
Jag antar att det här är en musik/känsloblogg. Men jag gillar inte kategoriseringar, så låt oss säga att det är en blogg med potential. Helt enkelt.
Skenet bedrar
Vad skulle vi annars göra?
No I don't breakeven
The most irritating thing is that I get so emotional when I get sick. So it's harder for me to shake things off, things that make me feel sad.
Somtimes I wonder if the world is divided into two categories; givers and takers. In that case, I'd be a giver. I feel like I give a lot, but I recieve...less than half. I might seem a bit...full of myself or something but that's how I feel. I am not full of myself. When I love somebody, often a friend, I want that friend to know how much he/she means to me. But as I said, I don't get much in return.
I've recently ended three friendships, more or less. Friendships that I've valued. But since those friends didn't value me, I couldn't be friends with them anymore. They were takers. And I'm fed up with them. I've also noticed that takers are very self-centered. I've tried for a long time to get some of those persons back in my life but...I've realized that it's time to let them go.
"I need a new crowd"
Yeah yeah yeah
Kvällens sista cigarett
I quit my party-smoking habit on New Year's Eve, that was a month ago. But right now things feel pretty shitty and I wouldn't mind to inhale a whole pack of cigarettes at once. Though I'm not sure if it would ease my mind. Maybe for the moment, and that's all I'm hoping for really. I'll just have to see how I feel about it tommorrow. 
We were born; born to be wild
Well, let's just say that I'm way too fed up with all the bitching around to even give a shit about why some people wants me to feel like shit. I just don't give a damn right now.
I feel pretty good actually. I went to the mall earlier today because I wanted to try on a pair of colourful jeans. The looked great on the model, not so great on me. So I didn't buy them, but I managed to find a pair of beige chinos, a white shirt and a blouse, very similar to the one Penny Lane, a.k.a. Kate Hudson, is wearing in my absolute favourite movie: Almost Famous.
Pics from weheartit.comI have an old pair of manchester trousers that doesn't fit me anymore that I'm going to make a skirt of. It will look similar to the one she's wearing. Penny Lane is a true inspiration to me. Believe me when I say that I will write more about Almost Famous in the future. Most definately.
"Get your motor runnin'
Head out on the highway
Lookin' for adventure
And whatever comes our way
Yeah darlin' go make it happen
Take the world in a love embrace
Fire all of your guns at once
And explode into space"
